Det är ju typiskt min tur, att när det äntligen kommer ut ett par Hemnes-byråar på Blocket, som jag letat utan resultat i mååånader, så är de redan sålda när jag ringer. Jag ringde på en stor, vit Malm-byrå för nån vecka sen också, men samma sak då.

Vi har enorm förvaringsbrist, så ett par byråar vore guld värda, men jag blir snål när frakten går på 495:- för en byrå.

Den vänstra Hemnes-byrån hade blivit perfekt i hallen, och den högra i vårt sovrum. Allra helst vill jag ha Hemnes, men jag kanske kan tänka mig att nöja mig med en vit Malm-byrå i hallen också.

Det var nån som undrade vad vi ville ha i bröllopspresent. Presentkort på IKEA?

Annars så har Leo fortfarande magsjuka och har kräkts bara en gång idag, men bajsat vattnigt massvis med gånger. Jag mår lite halvtjyvens och Danne är inte bra än heller. Det går åtminstone åt rätt håll.

Jag och Leo hade trevligt besök i fredags av de goa tjejerna Sara & Tyra och Lena & Stella. Det var jättekul att få träffas, efter att ha surrat på nätet i några år. Vi fikade bröllopstårta och pepparkakor och barnen busade, och klockan gick som vanligt på tok för fort.

Stella gillar clementiner! Tyvärr ser man inte Lenas härliga gravidmage på den här bilden.

Kul att ni orkade ta er ut ända till Sävar för att hälsa på mig & Leo!

Idag är det verkligen Hej mitt vinterland…

Det har snöat nästan hela dagen, och igår. En hel del snö har trillat ner på backen. Dessvärre blir det inte att gå ut en meter idag…

I lördags kväll började jag må jättedåligt och kräktes hela den natten. Leo också. Igår hade jag nåt så gräsligt ont i hela kroppen, allra värst var det i ryggslutet. Jag kunde inte ens sitta eller stå, utan låg hela dagen under en filt. Jag hade mycket hellre kräkts en gång i kvarten än haft den där värken, kan jag lova! Jag frös och svettades om vartannat. Idag är det lyckligtvis betydligt bättre, fast jag mår ju långt ifrån bra. Leo har kräkts upp allt han fått att äta idag och jag har säkert bytt 6-7 vattniga bajsblöjor. Jag har fått i honom nästan 2 dl Resorb, det är inte bra om han blir uttorkad. 37,6°C, så bara lite lätt förhöjd temp. Han har fått ProViva Blåbär också, trodde jag i alla fall! Danne hade dock råkat köpa Svartvinbär istället för Blåbär så han ska köpa nytt när han slutar jobbet. Morot är ju också stoppande så jag tänkte koka det och smörslunga till middag och se om jag får i Leo det.

Jag köpte en Polarn O. Pyret windstoppermössa på Tradera i vintras. Jag använde den till Leo både i våras och ett tag i höst. Jag sålde den vidare förra veckan och fick mer än vad jag själv hade gett för den. Inte alls dumt!

Jag måste slå ett slag för att köpa (och sälja) begagnat. Det är bra för plånboken och miljön. Och när man köper kläder som är använda och tvättade har mycket av de skadliga kemikalierna i tyget redan tvättats ur.

Kläder kan ofta innehålla bly, kadmium, nickel, krom, kvicksilver, azofärgämnen, flamskyddsmedel, formaldehyd, ftalater, nonylfenol, perfluorerade ämnen m m. Farliga kemikalier är vanligare i kläder som är strykfria, smutsavvisande, vattenavvisande, antibakteriella och i kläder som har en speciell färg. Även i möbler kan det finnas hälsoskadliga kemikalier, ex flamskyddsmedel, medel mot mögeltillväxt o s v.

Avstå från att köpa varor som luktar skarpt av kemikalier. Tvätta alltid nya kläder, lakan m m och var särskilt noggrann med det när det gäller nya kläder och sängkläder till barn.

Köp lite dyrare kläder. De innehåller mindre kemikalier än de billiga, och de håller längre. Kvalitets/märkeskläder har ett högt andrahandsvärde så ofta kan man köpa begagnade kläder, använda dem och sälja dem vidare och kanske inte ens gå back, eller som jag förra veckan, t o m gå plus.

Ha en bra lördag!

Källa: Kemikalieinspektionen

Hänger inte alls med i favvobloggarna just nu. Jag kan ju nästan inte röra höger axel/arm så att sitta vid datorn är nästan omöjligt. Ont gör det så att jag tror att jag kräks också. Jag var så säker på att jag hade en karta Alvedon i handväskan, men inte, så jag har bara ätit NSAID sen igår em och de hjälper ju inte särskilt mycket mot smärtan. Inte så bra med sömn i natt heller, med andra ord. Klantiga jag… Idag blir det till att ladda upp ordentligt på Apoteket.

Nu bär det av in till stan, jag ska på sjukhuset och äta baljväxter under övervakning igen. Det är tur att Danne är hemma idag med, och kör, för jag kan ju inte manövrera en bil just nu.

Leos fjärde tand har förresten spruckit fram. Nu har han alltså två nere och två uppe. Jag glömde blogga om det i fredags, men han fyllde ju 11 månader då. Tänk att han snart är 1 år..!

Tack för alla tumhållningar. Jag överlevde operationen. Tänderna är borta och jag har inte så ont idag som jag hade befarat, peppar peppar. Jag kan dock bara öppna munnen litegrann och vänster mungipa är lite blå och väldigt öm.

Det var i och för sig skönt, men samtidigt obehagligt att jag blev så borta av det avslappnande medlet jag fick innan. Jag fick dricka en mängd beskt medel, uträknat efter min vikt, och, som sköterskan uttryckte det ligga och gona till mig i nån kvart. Jag var otroligt nervös och orolig, jag har ju hunnit gruva för detta sen i juni. När medlet börjat verka ledde sköterskan mig in till ett rum längre ner i korridoren där jag fick halvligga på en brits. Jag minns att kirurgen var en glad kvinna med glasögon och att hon gav mig ett par bedövningssprutor, två eller tre andra kvinnor fanns i rummet, men sen blev allt svart.

När jag vaknade upp låg jag i det första rummet igen, fråga mig inte hur jag tagit mig dit, och hade sovit där i ca 20 min tydligen så sköterskan väckte mig och jag frågade om det redan var klart. Jag klev upp och bytte om från operations-t-shirten till mina vanliga kläder, vilket jag inte har nåt minne av, och sen hjälpte Danne mig till bilen. Jag gick visst och höll i vagnen hela vägen. Bilfärden hem har jag inget minne av. När jag kom hem lade jag mig på soffan och däckade ett bra tag, resten av dagen var som i ett töcken. Jag blödde två fulla kompresser, inte så farligt. Jag åt fil med jordgubbssylt till lunch och mixad spaghetti med tomatsås och riven parmesanost till middag, halvsov framför tv:n och lade mig i sägen vid 19.30.

Leo fyllde 10 månader igår, men han blev ju inte särskilt firad, så jag säger grattis till sötgrisen idag istället. Jag hade tänkt mig på ÖF en snabbis, men Leo kräktes en massa i morse så jag vågar inte gå dit om det skulle vara nåt smittsamt. Själv mår jag också rätt illa, men det kanske beror på gårdagen i kombination med att jag ätit så lite senaste dygnet.

Precis just nu sitter jag i stolen hos käkkirurgen och ska få två visdomständer bortopererade. Håll en tumme för mig, är ni snälla!

Leos moster Emma kom i kväll och hälsade på oss och hon sover över. I morgon öppnar äntligen öppna förskolan här i byn så vi går säkert dit en sväng. Mostern hade med sig presenter till mamman. En lila vas och en lila dekorationskula i glas som moster hittat på loppis. Mamman älskar lila och särskilt lila glas! Mamman älskar presenter överhuvudtaget.

Jag skulle egentligen fått två visdomständer bort-opererade i eftermiddags, men de på käkkirurgen ringde i morse och sa att tandläkaren som skulle operera inte jobbade idag, och nu måste jag vänta ytterligare drygt två veckor till. Sabla tand/tänder som har förstört hela min vår och sommar. I början av juni fick jag komma akut till min vanliga tandläkare, och visdomstanden i underkäken är så illa däran (lagad ner till pulpan - har haft fruktansvärt ont ) att den absolut måste bort, och det lät som att jag skulle få komma snabbt till käkkirurgen också (rötterna växer så nära en stor nerv så den går inte att dra på vanligt vis). När det gått tio veckor och jag fortfarande inte fått någon kallelse mejlade jag och efter ett par dagar ringde de upp och gav mig en tid bara några dagar senare. Visst, det har varit semestertider, men det är nästan så att jag misstänker att de aldrig fick remissen i juni…

Jag gruvade så fasligt och var så nervös och orolig att jag knappt sov nåt i natt heller, så det blev ju en sömnlös natt helt i onödan. En till lär det bli om ett par veckor.

Endast 3,5 vecka efter det senaste besöket på akuten fick vi åka in igen, i måndags kväll. Leo kröp på köksgolvet, blev ivrig och skulle fram till Wilma, men föll pladask rakt ner på ansiktet. Han började blöda nånstans i munnen, vilket hänt förut, men det har slutat blöda snabbt vilket det även verkade göra denna gången. Leo fick kvällsvällingen och sen nattade vi honom.

Efter nån halvtimme hörde vi honom gnälla och gick in i hans rum, och då var det mycket blod på kudden, täcket, lakanet… och på Leo också såklart. Vi provade att ge kallt vatten, men blödningen bara tilltog. Jag ringde sjukvårdsrådgivningen och sköterskan jag pratade med tyckte att det var konstigt att det blödde så mycket, så länge. Hon sa åt oss att försöka stoppa upp blodet genom att lägga nåt under läppen på Leo, därifrån blodet verkade komma, och att åka in på akuten om det inte slutade blöda. Det var inte det lättaste att försöka lägga nåt under Leos läpp, vi fick knappt röra hans ansikte. Fläskläppen blev större och större, det verkade göra väldigt ont och det blödde MYCKET. Det såg säkert ut att vara mer blod än vad det var, plus att det säkert ser mer ut om det blandas med saliven, men jag höll ärligt talat på att svimma och började må illa.

När det gått två timmar och det bara blödde mer och mer bestämde vi oss för att åka in på akuten. Irrationella, stressade och oroliga som vi var tänkte vi först linda in Leo i ett stort badlakan, men sen tog vi förnuftet till fånga och tog på honom kläder. Vem bryr sig om det kommer blod på kläderna som går att byta ut..? Allt går att ersätta, förutom Leo.

Här finns en bild på Leo, strax innan det började blöda som värst. Då hade jag definitivt inte klarat av att hålla i kameran. Känsliga läsare varnas.

Precis som vi satt oss i bilen och börjat åka började det blöda mindre, och väl framme på akutmottagningen hade det helt slutat. Däremot var ju Leo blodig i hela ansiktet, på kläderna, babyskyddet… och vi hade inget att tvätta med. Det såg inte alls trevligt ut, så jag sa åt Danne att vända bort babyskyddet så folk i väntrummet inte skulle se.

Vi fick träffa en kirurgläkare som konstaterade att det var under läppen som det blödde, men det behövde lyckligtvis inte sys eller göras något alls. Det var bara att åka hem igen. Vi kunde pusta ut lite, men jag låg ändå på helspänn hela natten och lyssnade, sprang upp för minsta ljud Leo gjorde och tittade till honom. *hönsmamma*

På tisdagsmorgonen var det alldeles svart i blöjan så jag funderade på vad Leo ätit, men det var såklart allt blod han hade svalt.

Lille, stackars plutten. Tänk så orolig man ska hinna vara under hans uppväxttid, särskilt om han brås på sin pappa, som alltid gör illa sig.