Hurra för Wilma som fyller 7 år idag! Dagen till ära fick hon rökt skinka till frukost, följt av skattjakt på torkad blodpudding och sen en lång promenad.

Fina, söta, goa Wilma. Hon har varit lite stressad på sistone, trots att vi varit duktiga och gått långa promenader både för- och eftermiddag på sistone (trots att det har spöregnat flera gånger). I morgon ska jag be Danne sköta Leo och så ska jag ta med Wilma ut i skogen, bara vi två. Som på gamla goda tiden (för knappt två år sen ). Jag tror att hon behöver lite egentid med matte.

Och nej, jag är (förhoppningsvis!) inte vaken den här tiden på dygnet. Tiiiiidsinställt inlägg!

Än är det ett tag kvar tills Leo knatar själv, men med lite stöd från mamma eller pappa går han riktigt stadigt nu och hänger mindre i våra händer än förut. Han drar sig upp mot… allt möjligt. Och omöjligt. Jag skulle gissa på hundra gånger om dagen. Hela dagen är det ett ständigt uppdragande, och när han lyckats på ett nytt ställe tittar han på mig och ser alltid skitnöjd ut. Att sätta sig ner på rumpan igen går mycket smidigare och han trillar nästan aldrig omkull. Sen han slog sig och blödde så mycket har han faktiskt varit betydligt mer försiktig, den lilla vildbusen.

Han har varit väldigt pratsam på sistone. Just nu är det mest ma-ma-ma-ma-ma och även mycket vaff-vaff-vaff-vaff-vaff och faff-faff-faff-faff-faff.

Ett par bilder till från dagen som gått…

Här är huligan nummer två, som har varit lös på morgonen och gjort (katt)grannskapet osäkert. *gulp* Lyckligtvis verkar hon inte ha fått tag i nån. Jag förstår inte hur hon fick lös kopplet från altanräcket! Plötsligt var hundrackaren bara spårlöst borta, men jag hörde att det rasslade till på baksidan av grannens hus, där deras katter brukar hålla till. Leo låg och åt välling, men det var bara att ta honom under armen, stoppa fötterna i Foppa-tofflorna och skynda ut och leta lilla W. Hon stod på andra sidan vägen, på nästa kvarter, och bara stirrade på mig när jag kom. När jag gick närmare var jag säker på att hon skulle kuta åt andra hållet (som hon ofta gjorde då hon var unghund - jag kunde bli galen på henne!), men hon kom faktiskt fram till mig och vi kunde gå hem och (jag kunde) pusta ut. Jag vill inte veta vad som händer den dagen hon faktiskt får tag på en katt. Förmodligen får hon ögonen utklösta, men lyckas inte katten med det blir den nog inte långlivad.

Världens sötaste Wilma fyller 6 år idag. På den övre bilden är hon 16 veckor gammal och den nedre bilden är färsk.